Kevätkävelyllä - På vårpromenad

Tänään kävin juttelemassa metsänvartijan kanssa tulevan kauden kenttäkokeista. Harvinaisen hankala ihminen tavoittaa - kaksi sähköpostia sain kirjoittaa, ja sitten vielä soittaa moneen kertaan ("soita uudelleen torstaina klo 16-18", "soitapa vielä maanantaina uudestaan niin sovitaan sitten aika koska tavataan"), ja lopuksi tapaaminen sujui viidessä minuutissa. Metsävirasto sijaitsi sopivasti metsän reunassa - valitettavasti vain ihan vastakkaisessa reunassa kuin yliopistomme. Sinne pääsi hyvin bussilla, mutta kappas vain, aamu yhdeksän jälkeen busseja takaisin olisi lähtenyt vasta kolmen tunnin päästä...

Odottelu kun ei oikein maittanut päätin patikoida takaisin Tharandtiin, matkaa Harthasta ei loppujen lopuksi ollut kuin n.7 kilometriä ja sää oli mitä ihanimman keväinen. Matka kuitenkin kesti lähemmäs pari tuntia, sen verran ahkeraan piti kaivaa kamera esille ja kuvata saksalaisten uskomattomia pääsiäismunapuita. Ja melkein puoli tuntia kului tiellä köllöttävän rupikonnan ikuistamiseen (konnakuvia tulikin varmaan 100, seulon ne sitten joskus teille ajan kanssa). Kaiken kaikkiaan aivan ihana aamukävely!

ENPÄ ole varma, kaipaako kukkiva puu pääsiäismunia - JAG är inte helt säker om ett vackert blommande träd behöver dekoreras med påskägg

MITÄ pienempi puu, sitä enemmän siihen näemmä mahtuu munia - JU MINDRE träd, desto fler ägg tycks de rymma

PARASTA tässä kuvassa on tuo pienenpieni kuusi, joka sekin on munitettu - DET BÄSTA i bilden är nog den lilla granen som också har klätts med ägg

 Idag var jag och diskutera med skogsvaktaren om nästa säsongs fältförsök. Han var supersvår att kommunicera med - det behövdes två e-poster och flera telefonsamtal ("ring igen på torsdag kl. 16-18", "ring ännu på måndag så vet jag hur min tidtabell på tisdag ser ut") för att stämma en träff (som tog 5 minuter). Skogsbyrån var lämpligt beläget i skogskanten - men tyvärr i totalt motsatta kanten jämfört med vårt universitet. Jag kom dit enkelt med buss, men överraskningsvis skulle den följande bussen tillbaka åka först tre timmar senare...

Jag hade ingen lust att vänta så jag beslöt mig för att promenera tillbaka till Tharandt - det är bara ca. 7km genom söta skogs- och byvägar och åkerkanter, och vädret var så härligt som man kan önska sig en vårmorgon. Promenaden tog ändå närmare två timmar - jag fick jämnt gräva fram kameran och plåta tyskarnas otroliga "äggplantor". Och i nästan en halv timme låg jag på vägen och fotograferade en enorm padda (jag skall sortera igenom mina hundra paddfoton senare och lägga in de bästa här...). Allt som allt en underbar vårpromenad!

LÄHEISEN vanhainkodin asukkaita aamukävelyllä rollaattoreineen. INVÅNARE från ett lokalt seniorhem ute på rollatorpromenad

TÄÄLTÄ niitä munia tulee! HÄRIFRÅN kommer alltså äggen!

JOKSEENKIN hupaisan näköinen itsetehty tuulimittari eräällä pihalla EN SMÅROLIG självgjord vindmätare på en gård

METSÄNVARTIJA kirjoitti käyntikorttinsa taakse ohjeet, mistä saan autolleni lupalapun metsäteillä liikkumiseen... siitäkin huolimatta, että kerroin, ettei minulla ole edes ajokorttia. No, lopuksi hän vielä pläjäytti komean virallisen leiman juurikirjoittamansa muistilapun päälle "koska me saksalaiset rakastamme leimoja". Joo. Mutta miten nyt luen, mitä lapussa lukee?!? SKOGSVAKTAREN skrev upp bakom sitt visitkort instruktioner för hur jag kan beställa ett körtillstånd för skogsvägar för min bil, trots att jag berättade att jag inte ens har körkort. Och till sist stämplade han ännu kortet med officiell stämpel "eftersom vi tyskar älskar stämpel". Jo, men hur skall jag nu kunna läsa, vad som står på kortet?!?