Koteloista - om puppor

Työasiat pyörivät lomareissuilun jälkeen taas mielessä, joten miksipä en esittelisi niitä teillekin. Kaikista kommelluksista huolimatta, ovat kaikki hengissä selvinneet toukkani nyt koteloituneet, vuorossa on siis koteloiden punnitusta sekä akuisten perhosten odottelua :)

Tankarna har efter semesterresorna nu återvänt till arbetet, så jag kan väl lika bra presentera följande del av min forskning till er, kära läsare. Trots alla om och men har alla de överlevande fjärillslarverna nu förpuppat sig - det är alltså dags att väga puppor och vänta på fullvuxna fjärillar.

KOTELOITUMISVALMIIT toukat purkitan pieniin lasipurkkeihin, joissa on rahkasammalta. Rahkasammal pitää purkin sopivan kosteana ja pH-tason sopivana sekä lisäksi estää aika tehokkaasti koteloiden homehtumisen antiseptisten ominaisuuksiensa ansiosta. Purkit etiketöidään ja numeroidaan, lopuksi merkitsen ne vielä kumilankavärikoodein - punaiset ovat jo koteloituneita, vihreät vielä koteloitumisvaiheessa ja keltaisissa purkeissa on jotain häikkää... valitettavasti olen törmännyt kaikenlaisiin ongelmiin myös tutkimukseni tässä vaiheessa (huokaus). LARVERNA som börjar förpuppa sig sätter jag i små glasburkar med vitmossa som håller burken lagom fuktig, reglerar pH-nivån och förhindrar - tack vare sina antiseptiska egenskaper - mögel. Burkarna förses med etikett och nummer, och till sist ännu med gummibandsfärgkod. I de röda burkarna har larven redan förpuppat sig, i de gröna är de ännu i förstadiet och i de gula är det något skumt på gång... tyvärr har jag stött på diverse problem även i det här skedet av arbetet (suck). 

LABRASTA kotoisin olevat kotelot pidän samassa kasvatuskaapissa kuin toukatkin, metsäkotelot päätyvät yliopiston pihalla olevan "minieläintarhan" sähkökaapin päälle muovipaljuun. Näin ne ovat suurimmaksi osaksi säältä suojassa, mutta kuitenkin suht. luonnollisen valaistuksen ja lämpötilojen armoilla. MINA labbpuppor håller jag i samma klimatskåp som larverna, men skogspupporna får nöja sig med en plastbalja på elskåpet i "minidjurparken" på universitetsbakgården. De är rätt så väl skyddade från väder och vind, men utsätts ändå för naturlig ljusrytm och temperaturväxlingar.  

AITAUKSEN varsinaiset asukit, näätä kultakurkku sekä minkit tulevat usein tervehtimään herkkupalojen toivossa. Hilleriä en vielä ole bongannut, on kai arempaa sorttia. *Päivitys 25.8! Perjantaina näin kiireisen vilahduksen pikkuruisesta otuksesta, pinkoi hurjaa vauhtia kahden piilokolonsa välillä* INHÄNGNADENS egentliga invånare, mården och de två minkarna, kommer ofta och hälsar mig välkommen I hopp om läckerbitar. Den skyggare illern har jag däremot aldrig lyckats se. *Uppdatering 25.8 På fredag såg jag den lilla illern sprinta ilsnabbt mellan två gömställen*



TARPEEKSI tarkan vaa'an löytäminen osoittautui pulmalliseksi. Lopulta päädyin kiikuttamaan koteloni 14 km päähän Dresdeniin uudelle biologian laitokselle punnittaviksi, 4 juna/bussimatkaa per päivä muutama kerta viikossa (kotelot pitää punnita n. 14. päivä koteloitumisesta) kävi kyllä hermoille. Uusi bilsanrakennus tosin ehkä oli vaivan väärtti, ihana vihreä, elävä oleskelualue heti aulassa! ATT hitta en tillräckligt precis våg visade sig svårt. Till sist måste jag ta mina puppor till den nya biologibyggnaden i Dresden. 4 gånger om dagen 14 km med tåg/buss flera ganger om veckan (för att pupporna måste alla vägas ca. 14 dagar efter förpuppning) gick på nerverna! Men kanske det var värt mödan för att  komma in på biologiska institutet - vilken underbar levande och grön park de har inomhus i aulan!

KUN vihdoin oli aika punnita havununnien koteloita (jotka viettävät koteloissaan vain pari viikkoa ja jotka siksi punnitaan jo 7. päivän paikkeilla), sain huonekollegaltani tietää, että Tharandtistakin kuitenkin löytyy sopiva vaaka. Hän oli kysellyt asiasta maaperätutkimuksen laitokselta, josta kukaan vain ei ollut viitsinyt vastata omiin sähköpostikyselyihin. No joo, eipähän tarvitse enää pendelöidä, mutta toisaalta pitää jotenkin muuntaa kahden eri vaa'an antamat tulokset vertailukelpoisiksi. Ja muuten, kaikilla muilla laitoksilla tuntuu olevan upeampi aula kuin meillä! Katsokaa nyt tuotakin viidakkoa... NÄR det äntligen var dags att väga barrskogsnunnornas puppor (barrskogsnunnorna stannar bara ett par veckor i puppan och måste därför vägas kring dag 7), fick jag höra av min rumkollega att det faktiskt finns en precisionsvåg i Tharandt också. Han hade frågat jordmånsforskarna om saken - ingen av dem hade tidigare svarat på mina e-postförfrågningar. Skönt att inte behöva pendla längre, men det är tyvärr inte helt enkelt att jämföra resultat från två olika vågar. Och förresten, alla andra institute verkar ha en tuffare byggnad än vi! Ta en titt på djungeln till vänster...

Pikku hiljaa olen punninnut kaikki koteloni. Havununnat ovat parhaillaan kuoriutumisvaiheessa, mittareita saanen vielä odotella pari kuukautta. Palaan asiaan kun taas on jotakin näytettävää ;)

Så småningom har jag vägt alla mina puppor. Barrskogsnunnorna håller på att kläckas, de andra får jag vänta på ännu i ett par månader. Berättar mera igen då det finns något att berätta om ;)