Lisää historian siipien havinaa - Mera historiens vingslag

Tällä kertaa työtehtäväni veivät minut peräti 1800-luvun puolelle... Metsäeläintieteen professorini Tharandtissa nimittäin toi minulle kasan kopioituja käsinkirjoitettuja kirjeitä, ja kysyi, ovatko ne kirjoitettu suomeksi. Ei, vaan ruotsiksi, jouduin toteamaan, mutta kirjoittaja on kuitenkin suomalainen.

Nuori helsinkiläisopiskelija, Anton Blomqvist, vietti 1850-luvun lopulla kolmisen vuotta Tharandtissa opiskelemassa metsätieteitä, ja lähetti ahkerasti kirjeitä kotiin siskoilleen. Anton ihaili Saksan pyökkimetsiä ja kävi ahkeraan klassisen musiikin konserteissa. Usean päivän ekskursioita tehtiin professorin johdolla jalkapatikalla paikallisiin metsiin. Joskus Tharandtissa vietettiin jopa akateemista juhlapäivää tanssiaisineen ja tarkkammuntakilpailuineen, mutta niihin ei Antonilla ollut varaa osallistua, vaikka olikin saanut opiskeluihinsa tukea Senaatilta. Kävivätpä Antonin kaksi siskoa - Anna ja Lilli - oikein Dresdenissä kylässäkin! Lilli piti siivoamisesta (Anton suunnitteli joskus rakentavansa itselleen talon jonnekin keskelle suomalaista metsää, ja lupasi jättää sinne yhden huoneen täyteen epäjärjestystä, jotta Lilli pääsisi nauttimaan lempipuuhastaan). Antonin kirjeiden perusteella Lilli ja Anna olivat kyllä aika hupakkoja - uppiniskaisina tytöt veljensä kehotuksista ja tämän tarkkaan etsimistä Aftonbladetin höyrylaiva-aikatauluista huolimatta matkustivat kotiin Tukholman kautta, mistä hyvästä he kokonaan myöhästyivät Sofin (kolmas sisko?) häistä!

Ja niin edelleen. Olen aivan lumoutuneena lukenut Antonin kirjeitä, jotka melkein itseni ikäinen suomalaisopiskelija on lähettänyt yli 150 vuotta sitten samasta paikasta, missä itse nyt opiskelen. Minähän tunnistan nuo paikat joista Anton kertoo! On todella omituista ja vaikeaa kuvitella, että kirjeissä mainitut henkilöt kerran olivat oikeasti olemassa, ja että he ovat lukeneet näitä samoja kirjeitä 1800-luvun Helsingissä (professorilleni ne ovat jotenkin päätyneet Helsingin yliopiston kirjastosta).

Kirjeitä lukiessa mieleen nousee valtavasti kysymyksiä. Miksi Sofi oli paksu, ja miksi siitä kirjoiteltiin niin paljon ja rakkaudella? Olikohan hän raskaana...? Mutta ne kirjeet ovat ajalta ennen noita kohuttuja häitä...

Lukeekohan joku vuonna 2150 tätä minun blogiani?

Miten Antonille muuten kävi? Siihen sentään löytyi vastaus! Anton Gabriel Blomqvistia tituleerataan Wikipediassa oikein Suomen Metsänhoidon Isäksi. Mutta tarina ei kerro, pääsikö Lilli koskaan siivoamaan epäjärjestyshuonetta jossain korpien keskellä...

HELPPOLUKUISESTA käsialasta Antonia ei voi kiitellä. Minulta menee noin tunti yhden sivun tulkitsemiseen, ja väliin jää aina sanoja, joista en vain saa mitään tolkkua. ANTONS handstil är allt annat än lättläst. Det tar mig ungefär en timme att dechiffrera en sida, och det finns alltid ord som jag inte ens med bästa vilja lyckas tyda.

Den här gången fick jag resa ända till 1800-talet på jobbet... Min professor i forstzoologi i Tharandt gav mig en bunt kopierade, handskrivna brev, och frågade ifall de är skrivna på finska. Nej, utan på svenska, var jag tvungen att svara, men de är nog skrivna av en finländare.

Anton Blomqvist - en ung student från Helsingfors - studerade några år skogsvetenskaper i Tharandt i slutet av 1850-talet. Anton skrev ofta brev till sina systrar, beundrare Tysklands mäktiga bokskogar och besökte regelbundet klassiska konserter. Han gjorde flera dagar långa exkursioner i närskogarna till fots med sin professor. Ibland firades akademiska festdagar i Tharandt med skarpsyttetävlingar och bal, men Anton hade inte råd att delta, trots att han fick understöd för sina studier av senaten. Två av Antons systrar - Anna och Lilli - till och med besökte honom i Dresden! Lilli gillade att städa (Anton planerade att någon gång bygga ett stort hus någonstans mitt i en skog i Finland, och lovade att lämna ett rum fullt med oreda för Lilli så att hon skulle få tillfälle att njuta av sin favoritsysselsättning). Mellan raderna kan man läsa, Att Anna och Lilli var egensinnade flickor - trots broderns förmaningar och ångbåtstidtabeller som han tittat upp i Aftonbladet beslöt de sig för att åka hem via Stockholm - och det gick som brodern förmodat: de blev flera dagar försenade från Sofis (en tredje syster?) bröllop.

Och så vidare. Jag är helt förtrollad av breven som en finsk student ungefär i min ålder har skickat från samma ställe där jag nu studerar, men för över 150 år sedan! Jag känner ju till platserna som Anton berättar om! Det är svårt att tänka sig, att alla personer som nämns i breven verkligen existerat och att de en gång läst de här samma breven i 1800-talets Helsingfors (min professor har på något sätt får breven från H:fors universitetsbibliotek)

Breven väcker många frågor. Varför var Sofi så tjock, och varför nämndes det så många gånger och så älskvärt? Var hon gravid...? Men de breven är från en tid före de ovannämnda bröllopet...

Kommer någon att läsa min blog år 2150?

Hur gick det med Anton, förresten? Åtminstone det fick jag svar på! Anton Gabriel Blomqvist har kallats för "finska skogsvårdens fader" och han har till och med förärats med några rader på Wikipedia. Men ingen vet berätta, om Lilli någonsin fick sitt städrum någonstans mitt i en skog...